Det var en gång en lycklig familj.
Det var en gang en lykkelig familie.
Det var ein gong ein lukkeleg familie.
Barnen bråkade aldrig med varandra. De hjälpte sina föräldrar hemma och på åkrarna.
De kranglet aldri. Barna hjalp foreldrene sine hjemme og i åkeren.
Dei krangla aldri. Borna hjelpte foreldra sine heime og i åkeren.
Men de fick inte gå nära eld.
Men de fikk ikke lov til å gå nær ilden.
Men dei fekk ikkje lov til å gå nær elden.
De var tvungna att göra alla sina sysslor under natten eftersom de var gjorda av vax!
De måtte gjøre alt arbeid om natten. Fordi de var lagd av voks!
Dei måtte gjera alt arbeid om natta. Fordi dei var laga av voks!
Men en av pojkarna längtade efter att gå ut i solen.
Men én av guttene lengtet etter å gå ut i sollyset.
Men éin av gutane lengta etter å gå ut i sollyset.
En dag blev hans längtan för stark. Hans bröder varnade honom…
En dag ble lengselen for sterk. Brødrene hans advarte ham.
Ein dag vart lengsla for sterk. Brørne hans åtvara han.
Men det var för sent! Han smälte i den varma solen.
Men det var for sent! Han smeltet i den varme sola.
Men det var for seint! Han smelta i den varme sola.
Vaxbarnen blev så ledsna över att se sin bror smälta bort.
Voksbarna ble lei seg av å se broren sin smelte bort.
Voksborna vart lei seg av å sjå bror sin smelte bort.
Men de tänkte ut en plan. De formade vaxklumpen till en fågel.
Men de la en plan. De formet en fugl av den smeltede voksklumpen.
Men dei la ein plan. Dei forma ein fugl av den smelta voksklumpen.
De tog sin fågelbror upp till ett högt berg.
De tok med seg fuglebroren sin opp på et høyt fjell.
Dei tok med seg fuglebror sin opp på eit høgt fjell.
Och när solen gick upp flög han bort i morgonljuset.
Og da sola steg, fløy han syngende inn i morgenlyset.
Og då sola steig, flaug han syngande inn i morgonlyset.
